Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Stensons tränare avslöjar skadan

 

 

Det verkar som att Henrik Stensons skada inte var någon överbelastning eller slitage-skada.

Istället hade han tydligen varit i garaget och röjt och råkat slå i armbågen i något hörn när han skulle dra någonting, oklart vad, möjligen en gräsklippare eller en röjsåg om jag känner Stenson rätt.

Det berättar Stensons tränare Pete Cowen i den här intervjun med Worldwide Golf.

https://www.youtube.com/watch?v=xpY8zDtgnQc

Detta är ju med stor sannolikhet mycket bättre än att han fått ”tennis-armbåge” eller någon annan form av överbelastning och det gör verkligen att mina förhoppningar på en fin Stenson-major ökar ordentligt.

Good news.

Behöver vi vara oroliga över Stenson?

Av Posted on Inga taggar 0

Rubriken syftar naturligtvis på de skadebekymmer som vår hittills enda svenska manliga majorsegrare har råkat ut för inför The Open på Carnoustie som inleds på torsdag.

Jag har följt Stenson under en herrans massa år och minns honom som knatte när han slog igenom. Då var han en tanig, gänglig, långtslående envis kille som slog drives man bara kunde drömma om trots att han inte kan ha vägt mer än 65 kilo på den tiden.

Nu är han något biffigare och har vuxit ut till en av golfvärldens mest respekterade spelare, och när han står på rangen då kollar till och med spelare som Rickie Fowler, Jordan Spieth och Rory McIlroy nyfiket på, det är det kanske största beviset man kan få .

Stenson har haft sina skavanker de senaste åren, vilket han i ärlighetens namn ofta är ganska snabb med att berätta om också, men han har samtidigt en tendens och styrka att spela ganska bra trots att kroppen inte är hundra procent, det har han lärt sig och förädlat.

Den här gången har jag dock tyvärr en känsla av att det faktiskt inte är så värst bra med Stensons armbåge, man lär sig att läsa av tonfallet lite, även om jag hoppas att jag har fel.

Hur illa är det då att spela med en sargad armbåge?

Jag skulle vilja påstå att armbågen är ett av de ställen som är värst att ha strul med, beroende på vilka problemen är, vet inte exakt den här gången faktiskt.

Framförallt tappar man ju ofta kraften ganska ordentligt vid armbågsskador, vilket alla som haft de problemen säkert vet, och jag håller verkligen tummarna för att Stenson och hans fysteam hinner få fason på prylarna innan torsdag. The Open här är ett av hans stora mål den här säsongen och jag hade en viss feeling för att han spetsat formen ordentligt, trots att han inte spelat sedan US Open, det betyder inte så mycket för Stenson som kan spela bra efter uppehåll.

När han tog sin seger på Troon bröt han ju US Open veckan innan han vann i Tyskland och tre veckor senare small det ordentligt på Troon. Så visst finns det hopp den här gången också.

Men självfallet måste Stenson tänka på framtiden med ett Ryder Cup inom en inte alltför avlägsen framtid och det kommer ju fler säsonger. Det räknar han naturligtvis in i ekvationen.

På torsdag vet vi och ett Open utan Stenson skulle kännas tomt även om vi har en del andra svenskar att hoppas på den här gången.

Mejla vad ni tror om svenskarnas chanser på: martin.stromberg@svenskgolf.se

Drivers jag älskat

Av Posted on Inga taggar 0

Hej och välkomna till den här sidan som ni förhoppningsvis ska tycka om .

Jag kommer att servera snack med och om intressanta människor i golfvärlden och nyheter och info om allt mellan himmel och fairways, utrustningsnyheter och tipsa om resmål och banor som är värda att lira även om det regnar och dessutom kommer jag att köra tävlingar med fina priser och en hel del listor om saker som jag gillar eller avskyr.

Börjar redan här med en skarp lista på fyra drivers som jag verkligen älskat intensivt.

Jag har tyckt illa om många också, till slut försvinner ju oftast magin, eller hur?

Men här är fyra som bränt sig fast i minnet av främst positiva orsaker:

• Great Big Bertha Titanium (1996)

Denna gigantiska pjäs på 253 cc var verkligen the shit ”back in those days” och alla ville ha den.

Vårt förhållande varade nog över ett år, vilket är sensationellt.

 

• Taylormade R 360 Ti (2000)

Förmodligen den driver som jag slagit längst med.

Den skickade låga scud-missiler som bara tryckte sig genom luften, men visst var hon något lynnig i temperamentet och när jag hookade tre slag i rad en mörk, regnig dag i Borås så åkte den in i skamvrån.

 

• Cleveland Launcher 460 Ti (2006)

Tar jag fortfarande fram ibland och den funkar minst lika bra som tio år yngre kollegor.

Minns när den kom med sitt gyllene skaft och den var (är) så jäkla snyyygg.

 

• Cobra Speed Pro D (2008)

Den här fick jag då jag – högst oväntat bör väl tilläggas – lyckades vinna min hittills enda längsta drive-tävling. På den tiden kunde man åtminstone få till det någon gång emellanåt och kunde dunka på lite.

Gillar fortfarande utseendet på den här pjäsen som bland annat en av mina stora förebilder, Pelle Edberg körde med ungefär samtidigt, bara en sån grej.

Den som kan ta fram en driver som ger mig mer än fem meter extra jämfört med de här stridsvagnarna är välkomna att höra av sig så ska jag köra ett test i en launch-monitor framöver, thats a promise.

Har ni lust så får ni gärna skicka bild och berätta lite vilken driver som betytt mest för er genom historien så ska jag försöka att plocka in några av era stories framöver, ok?

martin.stromberg@svenskgolf.se