Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Alla inlägg avOskar

Unik chans att följa tourgolf i Sverige

Av Posted on Inga taggar 2

Det brukar heta att du vill vara ”innanför repen” på en tourtävling. Ju större tävling desto bättre möjlighet har du ofta att följa spelet om du tillåts följa med innanför de rep som skiljer tourspelarna från publiken på moderna tourtävlingar.

Tyvärr är den möjligheten bara öppen för ett väldigt begränsat fåtal.

Men den här veckan finns en rentav unik möjlighet att följa tourgolf på oerhört hög nivå i Sverige. För på CT-tävlingen Swedish Challenge hosted by Robert Karlsson på Katrineholms GK finns nämligen inga rep kring fairways.

Visst, publiken ombeds att hålla sig utanför fairwayytorna, men likväl kan Bloggen lova att det här är den bästa chans du får att i Sverige komma riktigt nära inpå högoktanig tourgolf.

Sällsynt chans att komma riktigt nära inpå proffsen i Katrineholms CT-tävling. /Foto: Göran Söderqvist

De första två dagarna har det enligt rapporter varit runt 100–200 personer som följt med publikbollen med Robert Karlsson, Joel Sjöholm och rankingettan Aaron Rai. Rimligen blir det ytterligare några fler som tar rygg på Karlsson i ledarbollen idag.

Men passa på att följa med någon av de tidigare bollarna och du kommer att få chansen att höra samtalen mellan spelare och caddie (bland de spelare som har caddie) eller bara få första parkett till att tjuvlyssna på bollträffar som vibrerar i helt andra tonskalor än du normalt är van vid på hemmaklubben.

Bloggen var på plats i på Katrineholms GK i onsdags och fick förmånen att på nära håll följa sydafrikanen Erik van Rooyen spela in banan. Säg så här, ställ honom bredvid Brooks Koepka eller Dustin Johnson och jag lovar att om allt du fick se var en TopTracer (f d ProTracer) av deras slag så skulle du aldrig kunna skilja de tre åt baserat på bollflykt.

Där har ni en spelare att följa i helgen om ni vill gå med i stort sett ostörda av annan publik och gärna vill se golfslag som normalt hittas först på ET- och PGA Tour-nivå.

Hoppas ni tar chansen att besöka Katrineholm i helgen!

Reflektioner från Royal Birkdale

Av Posted on Inga taggar 2

Inte på tjugo år har en major vunnits av en spelare som gått fem under par sista fem hålen. Nog var det en unik och speciell avslutning på den 146:e upplagan av The Open igår. Här är fem reflektioner från veckan på Royal Birkdale.

 

Spieths särförmåga

Ja, vad är det egentligen som särskiljer Jordan Spieth från mängden? Något är det ju onekligen. Visst, hans puttning är osannolikt bra. Att försöka slänga statistik som säger att toursegrare på PGA Tour i snitt sänker tre puttar längre än sju meter veckorna när de vinner biter liksom inte på Spieth. Puttarna han sänker på 15, 16 och även 17 (efter att Kuchar satt lite press på honom) under söndagen på Royal Birkdale för tankarna till Tiger Woods på Torrey Pines 2008. Den där förmågan att fullkomligen tvinga i puttar när det behövs som allra mest.

Men frågan är om inte det som sitter bakom pannbenet är den största skillnaden mot konkurrenterna. På presskonferensen efteråt erkänner Spieth att demonerna från kollapsen på Augusta 2016 fanns med i bakhuvudet.

”You know, I thought winning a few weeks later in Fort Worth was huge. But I knew that another major would be the one thing that would, I think, just completely, over the hill, you know, I’m capable of closing these majors out. Because you just — I didn’t really do much wrong, just hit a couple of bad swings. And all of a sudden it was, in my own head, ‘How could I not close out a five-stroke lead with nine to play?'”

Trots det gräver han djupare än han förmodligen någonsin gjort i en tävlingssituation tidigare och vänder ännu en svidande kollaps till en spektakulär triumf.

Har vi sett en lika bra ”skalle” sen Tiger Woods fornstora dagar?

Om tre veckor kan Jordan Spieth bli den yngsta hittills att fullborda en ”Career Grand Slam” i PGA Championship. Bara Gene Sarazen, Ben Hogan och Tiger Woods har grejat en karriärgrandslam i första försöket (vid majorn som krävdes för fullbordandet). //Foto: Getty Images

 

Publikrekord på bästa publikbanan

235 000 personer. Så många besökte Royal Birkdale under förra veckan. Det är en oerhört imponerande siffra och fler har aldrig besökt ett Open Championship i England. För att sätta den i perspektiv har bara två Open-mästerskap lockat en större publik och båda dessa har hållits i St Andrews (239 000, 2000 och 237 000, 2015 – hela topplistan nedan).

På nära håll den här veckan har Bloggen fått se precis hur bra Royal Birkdale lämpar sig som publikbana. Alla höga sanddyner som utgör naturliga läktarplatser och det faktum att banan svänger tillbaka in mot klubbhuset på bägge niohålare vilket gör det lätt att kryssa mellan hålen gör den lite unik bland Open-banorna. Även Royal St George’s har en del kvaliteter av det här slaget, men inte i lika stor utsträckning med några plattare partier också.

Publiktoppen i The Open
2000, St Andrews, Scotland: 239,000
2015, St Andrews, Scotland: 237,000
2017, Royal Birkdale, England: 235,000
2006, Royal Liverpool, England: 230,000
2005, St Andrews, Scotland: 223,000
1990, St Andrews, Scotland: 209,000
2014, Royal Liverpool, England: 203,000
2008, Royal Birkdale, England: 201,500
2010, St Andrews, England: 201,000
1998, Royal Birkdale, England: 195,000

 

Stensons storhet

Trots att han inte var helnöjd med sitt spel inför veckan – och att han i torsdags drabbades av inbrott i huset han hyrde – lyckades Henrik Stenson sätta sig i position som en av de tolv sista spelarna att slå ut på söndagen. Någon söndagsattack blev det aldrig riktigt och för att nå -12 hade 61 (!) slag krävts sista dagen, men däremot höll Stenson i det och svarade för ett ståndsmässigt titelförsvar. Hans comeback sista nio stod också i stark kontrast till medspelaren och världsettan Dustin Johnson som hafsade ihop en oinspirerad 77-rond och såg ut att vilja teleportera sig hem till Florida efter i stort sett varje slag igår.

Stenson säger själv att det ska bli skönt att nu lägga året som Champion Golfer of the Year bakom sig och fokusera på att återerövra spelet som tog honom dit från början. Jag förstår det. Samtidigt, den här veckan på Royal Birkdale blev det extra tydligt att han verkligen lyfte sin karriär och status i golfvärlden till en ny nivå med segern förra året.
Visst, den engelska publiken jublade högst när deras landsmän gjorde birdies, men inte långt där bakom hittas mottagandet av Henrik Stenson – som försvarande mästare förra veckan. ”Come on, Henrik” hördes gång på gång och det här är ett mottagande Stenson som tidigare mästare kan räkna med att komma tillbaka till i The Open så länge han spelar.
Det är häftigt och säger en hel del om vad han åstadkom för tolv månader sen.

 

Personbästa för Alex Norén

För nio år sen majordebuterade Alex Norén på Royal Birkdale. På söndagen satte han nytt personbästa på samma bana, med en slutlig sjätteplats efter en stark avslutningsrond. En viktig vecka, enligt honom själv.

Bloggen tog rygg på Norén i torsdags och det som stod ut mest var hur väl han kontrollerade sin bollflykt i vinden. Det blåste 6-7 sekundmeter under öppningsronden och svensken skruvade bekvämt sina slag både från höger och från vänster in i vinden beroende på hålets spelriktning. Inte minst drivarna, som Norén själv säger att han haft svårare att drawa tidigare, slogs med starkt självförtroende och bollflykt – även när vinden piskade bakom vänsterörat.

”Jag tycker att mitt spel är extremt mycket bättre i år än vad det varit tidigare och när man spelar så här tuffa banor så ser jag skillnaden.” sa Norén själv efter finalronden och det är något som lovar väldigt gott inför kommande majors och stortävlingar.

 

Birkdales storhet som Openbana

Hur bra är inte Royal Birkdale som värd för Open Championship? Banans finurliga karaktär, som ständigt håller spelarna på tårna, tvingar dem att byta spel- och därmed också vindriktning mellan varje hål och sen de härligt utformade greenområdena. Återigen producerade banan en mästare av absolut högsta kaliber när Jordan Spieth fick följa i Arnold Palmer, Peter Thomson, Lee Trevino och Tom Watsons fotspår som segrare på Royal Birkdale.

Den som bäst beskrev banans kvalitet var enligt Bloggen Alex Norén, när han sa:

”Det är som att du spelar två par 3-hål i ett par 4-hål.”

En utmärkt skildring av den strategiska utmaning Royal Birkdale ställer spelarna inför, först från tee och sen in mot green.

Spaningar från Royal Birkdale

Av Posted on Inga taggar 1

Imorgon inleds årets häftigaste golfmästerskap. Härligt, eller hur? För att sätta er i rätt stämning inför starten av den 146:e upplagan av The Open kommer här ett gäng blandade intryck och tankar från inspelsdagarna på Royal Birkdale.

 

Den bästa Open-banan?

Ja, det är verkligen en unison hyllning av Royal Birkdale från spelarhåll den här veckan. Dagens tourspelare gillar ju när man, så att säga, ser vad man har framför sig. Det gör du på Royal Birkdale. Men det är för den skull inget dåligt eller blekt test av världselitens färdigheter. Tvärtom räcker det med att kolla på listan av forna segrare. Thomson, Palmer, Trevino, Miller, Watson, Baker-Finch, O’Meara och Harrington. Sex av åtta är invalda i Hall of Fame, de enda som saknas är Ian Baker-Finch och Padraig Harrington, men för den sistnämnde är det bara en tidsfråga. Att Birkdale återkommande producerat så prominenta segrare säger något om att dess kvaliteter som mästerskapsbana.

 

Vilken spelartyp passar Royal Birkdale för?

Royal Birkdales design gör det ganska svårt för de mest långtslående spelarna att verkligen utnyttja sin längd från tee. Många hål svänger ganska skarpt till vänster och höger och även de som bekvämt kan flyga bollen 270 meter och längre med drivern får svårt att slå över dogleghörn och bunkrar och samtidigt stanna kvar på tvärställda fairwayytor. Det här är skälet att Phil Mickelson har planerat att bänka sin driver och att Rory McIlroy inte räknar med att slå särskilt många drivar. Spelare som är bekväma med att skruva bollen åt bägge håll har ett övertag på Birkdale, eftersom hålen spelas i olika riktning nästan hela tiden och med bara en genomsnittlig sidvind här längs Seftonkusten blir det klart lättare att träffa fairways om du kan skruva bollen både till höger och vänster. Fast här spelar ju vädret också in…

 

Banan är stenhård… förlåt, var stenhård

När Bloggen växlade några ord med Alex Norén på tisdagskvällen bekräftade svensken att Royal Birkdale bakats riktigt bra av solen och att det börjat bli rejält hårt därute och ganska svårspelat. Men det var då. För på torsdagseftermiddagen drog ett rejält regnoväder in över området (vi snackar regnmängder som hade gjort inlandsbanor ospelbara i en vecka) och lagom till första utslaget på torsdagen kommer Royal Birkdale presenteras i en klart mjukare skepnad. Även fredagens prognos innehåller en regnskur eller två av tyngre snitt.

 

Så, vem vinner?

Ah, tiotusenkronorsfrågan! Här hittar ni fem spelare jag singlade ut som tänkbara vinnare. Några givna, nån mer otippad. Vem tror ni på?

 

Svenskkollen

Henrik Stenson: Titelförsvararen körde ett rangepass på onsdagsförmiddagen och spelade sen banans sista nio i sällskap med bland andra engelsmannen Matthew Southgate. Det såg ut som att Stenson och Southgate spelade en match mot varandra för att få in lite bra tävlingsträning. Av det Bloggen såg skickade Stenson iväg två riktigt kompetenta drivar på 13 och 15, samt ett kvalitetsinspel med ett längre järn på 13. Slutsats? Tja, att högstanivån är skyhög vet vi ju allt för väl. Frågan kan nog bara vara om den rätta känslan infinner sig den här veckan.

Alex Norén: Spelade precis som Stenson hål 10-18 på onsdagen och även Norén såg ut att slå sin driver med fin kontroll på bollflykten. Därefter tränades det puttning under insyn av Viktor Gustavsson. När Bloggen fångade en skymt av världsnians närspelspass på på tisdagen gav det mersmak. Faktum är att det snackas lite om att Norén är bra på det inför veckan, även utanför svensklägret.

Alexander Björk: För majordebuterande Björk bestod onsdagen av träningspass på range och övningsgreenerna, inget mer spel på banan alltså. Björk spelade första nio på måndagen och sen alla 18 ihop med Alex Norén på tisdagen. Frågar ni Bloggen är det ett positivt tecken att se att Björk inte verkar vara övertänd och vill spendera varje vaken timme på området utan har lagt upp sina förberedelsedagar på ett sätt som gör att det finns krafter kvar i kroppen för att orka 72 hål.

 

Filmen ni måste se

Ibland lyckas reklamfilmer träffa väldigt rätt. Det här får klassas som ett sådant exempel. Kolla in den minutlånga hyllningen till Arnold Palmer nedan och låt nackhåren resa sig lite.

 

Stensons outtröttliga autografskrivande

En som följer i Arnold Palmers fotspår när det gäller att skriva autografer den här veckan är Henrik Stenson. Den regerande mästarens namnteckning är inte oväntat hett eftertraktad efter triumfen på Royal Troon och svensken har verkligen tagit sig tid att signera kepsar, flaggor, bollar och handskar den här veckan. Snyggt, Stenson!

Foto: Christian Petersen/Getty Images

Publikrekord på ingång?

Senast The Open spelades här kom 201 500 åskådare hit under veckan. Förhandsprognoserna från The R&A är att minst 225 000 kommer hit den här veckan. Från måndag morgon till fyratiden på onsdagen har den brittiska sommaren visat upp sig från sin allra bästa och soligaste sida och det har varit fullsmockat med publik. Väderprognosen för fredagen ser visserligen dålig ut, men möjligen kan ett nytt publikrekord vara på ingång. Nuvarande rekordnotering? 239 000 i St Andrews, 2000.

 

Inför The Open övas det på alla slag…

Om tourgolf på högsta nivå har en tendens att handla om skyhöga luftpastejer från punkt A till punkt B så är The Open precis allt annat än det. Phil Mickelson berättar att han försöker slå sin nya järntrea i ”huvudhöjd” och när Branden Grace övade drivar tidigare i dag flög de mer eller mindre i knäskålshöjd. Och runt övningsgreen finns goda skäl att träna med både en och två fötter utanför bunkern.

Heter du Kevin Na finns uppenbarligen skäl att träna på att slå lobbslag baklänges, över huvudet, à la Phil Mickelson…

 

      

 

 

 

Snack med Stenson inför titelförsvaret på Birkdale

Av Posted on Inga taggar 0

För ganska precis 365 dagar sen, den 17 juli 2016, var vi många som förberedde oss för att slå oss ned i en tv-soffa eller åtminstone ha en skärm med Göran Zachrissons röst nära till hands för att se avgörandet av den 145:e upplagan av The Open Championship. Själv hade jag förmånen att vara på plats och bevaka händelserna och fick i slutet av den där härliga julisöndagen skriva den här efterlängtade krönikan.

Nu har jag precis anlänt till ett soligt Royal Birkdale där Henrik Stenson ska försöka försvara sin Open-titel till veckan. Därför tänkte jag att det är hög tid att sparka igång den här bloggen som i någon slags allitterationsdimma döptes till Åsgårds åsikter.

Vad jag tänker dela med mig av? Tja, jag ser framför mig att det blir en blandning av spaningar från golfvärlden, eget tyckande/kommenterande om olika händelser, garanterat en del utrustningssnack och säkert också en eller annan intervju med nån intressant golfprofil.

Hyfsat löst i kanterna med andra ord, men tillsammans hittar vi säkert någon vettig form på vad jag vill skriva om och vad ni läsa om. Så, för all del, hör av er med alla slags kommentarer och frågor. Det kan vara något som rör min roll som chefredaktör för tidningen Svensk Golf, ett påpekande om ett korrfel eller bara en hälsning från någon trevlig golfbana i Sverige eller världen.

Tillbaka till The Open. Mycket fokus på Henrik Stenson – förstås. Vad ska vi förvänta oss av honom?

Tja, söndagens avslutande 68-rond i Scottish Open gav mersmak. Men viktigare än slutplaceringen var att Stenson fick 72 hål linksträning i skarpt läge. Det kommer han att ha nytta av den här veckan. Kom ihåg att sen Scottish Open började spelas på linksbanor igen 2011 har alla utom en segrare i The Open (Zach Johnson 2015) först värmt upp i Scottish Open innan majorn.

Formbesked av Stenson inför titelförsvaret

Innan vi träffar Stenson här på Birkdale så bjuder jag er på några färska citat från honom, som jag fångade i samband med en pressträff på Barsebäck fredagen den 7 juli.

”Formen är väl inte dålig på något sätt. Det är bara att vi behöver få den där extra lilla taggningen så tror jag att spelet är tillräckligt bra för att göra starka tävlingar framöver.”

”Jag hade ju ett upplägg 2013 som betalade sig väldigt bra (Stenson slutade tvåa på Muirfield, bakom Phil Mickelson). Då var jag där (på Muirfield) måndag, tisdag i Scottish Open-veckan och gjorde mina förberedelser. Sen spelade jag Scottish Open och kunde ta det lite lugnare dagarna innan tävlingen drog igång för att vara bra förberedd. Sedan skippade jag det 2014 och 15 – slutade runt 40-strecket båda gånger – och så gick jag tillbaka till det upplägget ifjol på Troon. Det är ganska enkelt att se vilket upplägg vi ska hålla fast vid framåt.”

Stenson, caddien Gareth Lord och coachen Torsten Hansson var därför på Royal Birkdale måndag och tisdag förra veckan. Ett återseende han såg fram emot, efter att senast ha varit här i samband med The Open 2008.

”Det blir kul att komma tillbaka till Birkdale. Det är en bana som är en av mina absoluta favoriter så det blir kul att få försvara titeln där. Jag hade ju ett bra resultat där 2008, när jag var trea bakom Padraig. Jag gillar linksgolf men jag gillar inte när bra slag landar på fairway och studsar ut i ruffen eller tvärtom. Birkdale är ganska rättvis, fairways är ganska platta. Jag gillar när man ser (vad man har framför sig).”

Så, vad är det vi alla undrar nu när den där första herrmajorsegern är bärgad? Jag var nyfiken på hur stark Stensons drivkraft att vinna en andra major är nu. Hans svar:

”Är det någon gång man funderar på hur det kunde ha blivit så är det PGA Championship förra året. Jag hade en solid puttuppvärmning på lördagen, hade den bästa rangeuppvärmningen – jag strajpade bollen jättebra på lördagen – och sen tio minuter innan vi ska ut och spela blir det åskavbrott och inget spel på lördagen. Lite urlakad på energin efter Open-veckan, kass uppvärmning på rangen och sen ut och spela 36 på söndagen då kändes det som att batteriet var slut sista nio på söndagen. Hade man haft förutsättningar att spela på lördagen vetetusan om inte… Då, när man hade boosten av att precis ha vunnit British så skriker man ju efter nytt läge. Sen går det åtta månader mellan PGA Championship och OS innan vi drog igång igen på Augusta och då hinner det ju ändras ganska mycket däremellan.

Jag är fantastiskt nöjd med min karriär, som du förstår. Det sa jag redan innan 2013. Jag hade lyckats uppnå mer än jag kunnat drömma om fram till dess. Och sen har vi två FedEx Cup-, Race to Dubai-titlar, Ryder Cup och majorvinst. Sista fem åren har ju varit grymma. Det är bara en grej som kan matcha det som har varit bäst nu, även om en andra major kanske inte smäller lika högt som den första – det var jag inte. Men jag vill ge mig själv några riktigt bra chanser. Jag kom ju in till Troon utan att ha gett mig en chans i sex raka majors. Jag var beslutsam att i alla fall skapa en chans där. Kan jag ge mig en chans i nån major eller ett par majors de här sista 3-4 åren av karriären så gillar jag möjligheterna att jag ska kunna ge Claret Jug lite sällskap.”

Gott så, nu får vi se om den chansen kan uppenbara sig redan här på Birkdale. Om inte annat fick vi ju ett härligt kvitto på att Stenson, om han vill eller behöver, inte har några problem med att flippa klubban upp och ner och slå ett vänsterslag i veckan!
(Obligatoriskt att se videon via länken nedan om ni inte redan gjort det.)

 

Vill ni ropa något till mig, men är direkt osugna på att mejla (oskar.asgard@svenskgolf.se) eller använda facebook-inloggningen i fältet nedan hittar ni mig på twitter (@oskarasgard).