Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Reflektioner från Royal Birkdale

Av Posted on Inga taggar 2

Inte på tjugo år har en major vunnits av en spelare som gått fem under par sista fem hålen. Nog var det en unik och speciell avslutning på den 146:e upplagan av The Open igår. Här är fem reflektioner från veckan på Royal Birkdale.

 

Spieths särförmåga

Ja, vad är det egentligen som särskiljer Jordan Spieth från mängden? Något är det ju onekligen. Visst, hans puttning är osannolikt bra. Att försöka slänga statistik som säger att toursegrare på PGA Tour i snitt sänker tre puttar längre än sju meter veckorna när de vinner biter liksom inte på Spieth. Puttarna han sänker på 15, 16 och även 17 (efter att Kuchar satt lite press på honom) under söndagen på Royal Birkdale för tankarna till Tiger Woods på Torrey Pines 2008. Den där förmågan att fullkomligen tvinga i puttar när det behövs som allra mest.

Men frågan är om inte det som sitter bakom pannbenet är den största skillnaden mot konkurrenterna. På presskonferensen efteråt erkänner Spieth att demonerna från kollapsen på Augusta 2016 fanns med i bakhuvudet.

”You know, I thought winning a few weeks later in Fort Worth was huge. But I knew that another major would be the one thing that would, I think, just completely, over the hill, you know, I’m capable of closing these majors out. Because you just — I didn’t really do much wrong, just hit a couple of bad swings. And all of a sudden it was, in my own head, ‘How could I not close out a five-stroke lead with nine to play?'”

Trots det gräver han djupare än han förmodligen någonsin gjort i en tävlingssituation tidigare och vänder ännu en svidande kollaps till en spektakulär triumf.

Har vi sett en lika bra ”skalle” sen Tiger Woods fornstora dagar?

Om tre veckor kan Jordan Spieth bli den yngsta hittills att fullborda en ”Career Grand Slam” i PGA Championship. Bara Gene Sarazen, Ben Hogan och Tiger Woods har grejat en karriärgrandslam i första försöket (vid majorn som krävdes för fullbordandet). //Foto: Getty Images

 

Publikrekord på bästa publikbanan

235 000 personer. Så många besökte Royal Birkdale under förra veckan. Det är en oerhört imponerande siffra och fler har aldrig besökt ett Open Championship i England. För att sätta den i perspektiv har bara två Open-mästerskap lockat en större publik och båda dessa har hållits i St Andrews (239 000, 2000 och 237 000, 2015 – hela topplistan nedan).

På nära håll den här veckan har Bloggen fått se precis hur bra Royal Birkdale lämpar sig som publikbana. Alla höga sanddyner som utgör naturliga läktarplatser och det faktum att banan svänger tillbaka in mot klubbhuset på bägge niohålare vilket gör det lätt att kryssa mellan hålen gör den lite unik bland Open-banorna. Även Royal St George’s har en del kvaliteter av det här slaget, men inte i lika stor utsträckning med några plattare partier också.

Publiktoppen i The Open
2000, St Andrews, Scotland: 239,000
2015, St Andrews, Scotland: 237,000
2017, Royal Birkdale, England: 235,000
2006, Royal Liverpool, England: 230,000
2005, St Andrews, Scotland: 223,000
1990, St Andrews, Scotland: 209,000
2014, Royal Liverpool, England: 203,000
2008, Royal Birkdale, England: 201,500
2010, St Andrews, England: 201,000
1998, Royal Birkdale, England: 195,000

 

Stensons storhet

Trots att han inte var helnöjd med sitt spel inför veckan – och att han i torsdags drabbades av inbrott i huset han hyrde – lyckades Henrik Stenson sätta sig i position som en av de tolv sista spelarna att slå ut på söndagen. Någon söndagsattack blev det aldrig riktigt och för att nå -12 hade 61 (!) slag krävts sista dagen, men däremot höll Stenson i det och svarade för ett ståndsmässigt titelförsvar. Hans comeback sista nio stod också i stark kontrast till medspelaren och världsettan Dustin Johnson som hafsade ihop en oinspirerad 77-rond och såg ut att vilja teleportera sig hem till Florida efter i stort sett varje slag igår.

Stenson säger själv att det ska bli skönt att nu lägga året som Champion Golfer of the Year bakom sig och fokusera på att återerövra spelet som tog honom dit från början. Jag förstår det. Samtidigt, den här veckan på Royal Birkdale blev det extra tydligt att han verkligen lyfte sin karriär och status i golfvärlden till en ny nivå med segern förra året.
Visst, den engelska publiken jublade högst när deras landsmän gjorde birdies, men inte långt där bakom hittas mottagandet av Henrik Stenson – som försvarande mästare förra veckan. ”Come on, Henrik” hördes gång på gång och det här är ett mottagande Stenson som tidigare mästare kan räkna med att komma tillbaka till i The Open så länge han spelar.
Det är häftigt och säger en hel del om vad han åstadkom för tolv månader sen.

 

Personbästa för Alex Norén

För nio år sen majordebuterade Alex Norén på Royal Birkdale. På söndagen satte han nytt personbästa på samma bana, med en slutlig sjätteplats efter en stark avslutningsrond. En viktig vecka, enligt honom själv.

Bloggen tog rygg på Norén i torsdags och det som stod ut mest var hur väl han kontrollerade sin bollflykt i vinden. Det blåste 6-7 sekundmeter under öppningsronden och svensken skruvade bekvämt sina slag både från höger och från vänster in i vinden beroende på hålets spelriktning. Inte minst drivarna, som Norén själv säger att han haft svårare att drawa tidigare, slogs med starkt självförtroende och bollflykt – även när vinden piskade bakom vänsterörat.

”Jag tycker att mitt spel är extremt mycket bättre i år än vad det varit tidigare och när man spelar så här tuffa banor så ser jag skillnaden.” sa Norén själv efter finalronden och det är något som lovar väldigt gott inför kommande majors och stortävlingar.

 

Birkdales storhet som Openbana

Hur bra är inte Royal Birkdale som värd för Open Championship? Banans finurliga karaktär, som ständigt håller spelarna på tårna, tvingar dem att byta spel- och därmed också vindriktning mellan varje hål och sen de härligt utformade greenområdena. Återigen producerade banan en mästare av absolut högsta kaliber när Jordan Spieth fick följa i Arnold Palmer, Peter Thomson, Lee Trevino och Tom Watsons fotspår som segrare på Royal Birkdale.

Den som bäst beskrev banans kvalitet var enligt Bloggen Alex Norén, när han sa:

”Det är som att du spelar två par 3-hål i ett par 4-hål.”

En utmärkt skildring av den strategiska utmaning Royal Birkdale ställer spelarna inför, först från tee och sen in mot green.